Kärleken till ens egna barn är så stor...så att det inte går att beskriva med ord...jag var så stolt, så att det kändes som om jag skulle spricka...Det var adventsfika i skolan och 2:a och 3:e klass skulle sjunga.Jag vet inte vad som hände, men när jag såg min underbara lilla tjej stå inför alla dessa människor, alla föräldrar och läsa en adventsdikt, så bara kom tårarna....De bara vällde fram...min blyga lilla tjej vågade...hon gjorde det! Hon kom i håg allt som rinnande vatten...jag är världens stoltaste mamma till världens finaste tjej...
Kram Katarina
Ler.. Så där fjompig blir jag till och med om inte mina egna barn står med och lussar..
SvaraRaderaSom man himmlat med ögonen åt alla pensionärer där dom genom åren suttit med en tår i ögonvrån som de försiktigt torkat bort med en näsduk..
Och så gör man lika själv bara några år senare! Liiiite tidigt bara, långt till pension än!
underbart. tillockmed jag får tårar i ögonen.
SvaraRadera